Så om vi nu vet detta, vad hindrar oss att styra förändringen mot den riktning som vi vill att den ska ta?
Vad får oss att utföra handlingar som leder oss till en värld vi INTE vill ha i så fall?

Om vi gjort saker vi ångrat så kan vi sluta ångra det nu, det är ändå försent.
Däremot är det aldrig försent att BÖRJA en förändring till dit vi vill nå.
Vi har inte förlorat chansen att nå till den förändring vi ville ha, vi har bara gått åt fel håll.
Att vända är aldrig försent.
Att förändra är aldrig försent.
Att nå dit vi vill handlar inte om yttre omständigheter utan vad vi själva gör för val.

Skyll inte på någon annan, för då ger du bort kontrollen av hur vill att ditt liv ska se ut.

Förändra världen om den inte passar dig.
Du är en del av världen, men du är DU!

Jag har ibland hört folk slänga sig med olika uttryck där de kallar andra för psykopat.
I ett oväntat sammanhang fick jag höra om en bekant som påstods vara psykopat, med vissa detaljerade kringsbeskrivningar om dennes bitvis abnorma beteenden.
Jag kom på mig själv att jag egentligen aldrig fått helt klart för mig vad det exakt innebär att vara psykopat
När jag nu tydligen hade en bekant som utpekats så blev jag nyfiken att få reda på hur pass väl detta stämde med den bild jag hade av denna person.
Det otäcka var att jag kunde känna igen det mesta i den beskrivningen och fick så otroligt många svar på saker jag aldrig riktigt fått att gå ihop…

Nu kan jag säga ”Jahaaaaa, nu förstår jag vad allt handlat om!”

Här är några intressanta länkar från Psykologverksamheten i Uppsala:

Kännetecken på en psykopat – http://www.psykopat.se/kannetecken-pa-en-psykopat.php (Obs! hares checklista)

Det snabbaste sättet att identifiera en psykopat – http://psykologverksamheten.com/Kort_test.html  (obs! Femstegsmodellen)

Samtal med en psykopat – http://psykologverksamheten.com/pp-samtal.html  (Hårt driven logisk argumentation)

Manliga och kvinlliga psykopater – http://psykologverksamheten.com/Manliga%20och%20kvinnliga.html  (Femte stycket)

Ett tillägg ur Wikipedia som kan tillskrivas Psykopatens vanligaste försvarsmekanism – http://sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_(psykologi)

Kan man bota en psykopat? – http://www.psykopat.se/bota-psykopat.php (”Psykopaten själv anser sig inte lida av någon sjukdom.”)

Hur hantera en relation med en psykopat – http://www.psykopat.se/gift-psykopat.php

Summan av allting och hur meningslöst det är att försöka hantera en psykopat – http://www.psykopat.se/hantera-psykopat.php

Familj handlar inte om kött och blod.
Det handlar om de du älskar och de som älskar dig

Det är ju så självklart att det är viktigt för min livsgnista att röra mig bland människor som inte bara tar min energi ifrån mig utan att istället bygga och vårda relationer där energi även tillförs mig.

På den senaste tiden har jag blivit bara starkare och starkare samt återfått inte bara massor av energi utan även börjat kunna känna igen mitt gamla och bättre jag.
En helt underbart skön känsla!

Även mitt intellekt börjar hitta tillbaka…fasen vet vart det har hållit hus på sistone, ha ha!

Allt som behövdes var att hitta tillbaka till de äkta vänner som faktiskt bryr sig om mig på riktigt och som alltid finns där när jag behöver dem.
De är pålitliga, ärliga och trygga vänner som inte dömer, som inte hånar, som inte vänder ryggen till, som inte utnyttjar mig eller som inte lurar in mig i sociala spel.
De bara ÄR och de är GENUINA vänner som ständigt ger och får god energi när vi möts i livet.

Det är goda människor som bekräftar mig utan egen vinning och som uppskattar mig precis som den jag är, helt kompromisslöst.

Jag är så tacksam för att jag har så många goda människor kring mig och jag är lika tacksam för att de också låter mig finnas tillhands för dem.

Lyssna särskilt på diskussionen med Inga-Lill Roos (~25min till 35min) och Martins mail (1.04.30 till 1.10.10)

”Projektion” blir ordet för dagen och kan kopplas till min tidigare blogg ”Att vara felfri är en lögn”-

Jag tycker det är skönt att ha så många fel och brister som jag har och göra så många misstag som jag gör, för det gör att jag känner mig mänsklig.
Jag försöker mitt bästa att ta ansvar för de saker jag erkänner som mina fel och brister, för att kunna göra något åt dem och vara öppen om det.
Det betyder bara att jag fortfarande försöker lära mig om livet och om mig själv genom mina upplevelser.
Visdomen om bilden av mig själv finner jag bland mina uppriktiga vänner och bekanta… jag lyssnar intresserat på dem och försöker inte övertala dem vem jag vill upplevas som.
Jag slipper därmed bekymret med att jonglera med olika versioner av sanningar om mig själv och varför jag sagt vad till vem, och vilka jag inte vill ska mötas och samtala om det jag sagt (och gjort).
Dessutom så skapar jag mer utrymme för att lyssna på människor och kan finnas tillhands, eftersom jag inte är så upptagen med att sprida evangeliet om min egen förträfflighet och andras tillkortakommanden.

Livserfarenhet är ju ändå inte de lagrar man förnöjt och fisförnämnt vilar på, högt ovanför resten av mänskligheten.
Livserfarenhet och mognad är i min värld att man fortsätter vara nyfiken på människor, att våga göra fel och att vara ödmjuk både inför sig själv och andra.
En del kallar detta att vara omogen, medan jag påstår att det förhåller sig precis tvärtom.

Där självkritiken upphör övertar istället högfärdheten, omogenhetens urmoder.
Med högfärden kommer dömandet, respektlösheten och stölden av medmänniskors värdighet.
Högfärdhetens yttersta syfte är att göra sig själv stark genom att göra andra små och svaga.

Att ta ansvar för sina tillkortakommanden är att visa orädsla för att bli påkommen som en person man inte är eller vill vara.
Att våga göra sig sårbar är inte att vara svag, för den som öppet vågar vara svag är den som med sitt mod egentligen är den starka.
Den som hävdar den är stark är den som egentligen bevisar sig vara svag, eftersom ingen som är stark har något behov att hävda detta.

Att vara felfri är alltså en lögn och där den lögnen börjar fortsätter den växa och förgrena sig tills den blir omöjlig att skilja från det sanna.

Ps. Helhetsbilden för det som ligger närmast sanningen skapas genom att skilja huvudsak från bisak, att förstå att det inte är VAD man säger och gör som är det viktigaste utan VARFÖR, HUR och NÄR.