Hellre djup än psykopat :-)

Psykopaten är ”Vältalig och manipulativ”

Jag har ibland hört folk slänga sig med olika uttryck där de kallar andra för psykopat.
I ett oväntat sammanhang fick jag höra om en bekant som påstods vara psykopat, med vissa detaljerade kringsbeskrivningar om dennes bitvis abnorma beteenden.
Jag kom på mig själv att jag egentligen aldrig fått helt klart för mig vad det exakt innebär att vara psykopat
När jag nu tydligen hade en bekant som utpekats så blev jag nyfiken att få reda på hur pass väl detta stämde med den bild jag hade av denna person.
Det otäcka var att jag kunde känna igen det mesta i den beskrivningen och fick så otroligt många svar på saker jag aldrig riktigt fått att gå ihop…

Nu kan jag säga ”Jahaaaaa, nu förstår jag vad allt handlat om!”

Här är några intressanta länkar från Psykologverksamheten i Uppsala:

Kännetecken på en psykopat – http://www.psykopat.se/kannetecken-pa-en-psykopat.php (Obs! hares checklista)

Det snabbaste sättet att identifiera en psykopat – http://psykologverksamheten.com/Kort_test.html  (obs! Femstegsmodellen)

Samtal med en psykopat – http://psykologverksamheten.com/pp-samtal.html  (Hårt driven logisk argumentation)

Manliga och kvinlliga psykopater – http://psykologverksamheten.com/Manliga%20och%20kvinnliga.html  (Femte stycket)

Ett tillägg ur Wikipedia som kan tillskrivas Psykopatens vanligaste försvarsmekanism – http://sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_(psykologi)

Kan man bota en psykopat? – http://www.psykopat.se/bota-psykopat.php (”Psykopaten själv anser sig inte lida av någon sjukdom.”)

Hur hantera en relation med en psykopat – http://www.psykopat.se/gift-psykopat.php

Summan av allting och hur meningslöst det är att försöka hantera en psykopat – http://www.psykopat.se/hantera-psykopat.php

Spiritual beggars – Angel Of Betrayal

Sanning och lögn

Per definition är sanning det man upplever som sant som är var och ens sanning.
Någon absolut sanning finns alltså inte eftersom det alltid ligger i betraktarens ögon.

En lögn är däremot något man säger eller inte berättar för att man avsiktligt inte vill att det som ligger närmast sanningen skall uppdagas.
Det är inte att förväxla med hur flera olika människor kan tolka samma information eller upplevelse olika, då handlar det istället om olika sanningar.
Att påstå att någon ljuger bara för att denne har uppfattat sanningen annorlunda handlar istället om att vi upplever saker olika.

Inte ens med den mest tydliga fakta går vi fri från de tolkningar vi gör.
Vi tolkar ju t o m ord olika!
I en diskussion händer det därför ofta att budskap inte når fram, speciellt om mottagaren av budskapet väljer att bara uppfatta vissa av orden istället för avsikten och helheten med det som sägs.
Vissa ord fungerar även som triggers vilket kan göra att en diskussion hänger upp sig och går i baklås, bara för att sinnet låser sig vid just det ordet och efter det inte klarar av att lyssna mer.

Alltså, för att skilja en lögn från en sanning behöver man först förstå vad avsikten är med vad som sägs och vem som säger det och vid vilken situation.

De som lägger fram en lögn har något att vinna för personlig räkning, eller rädd för att bli påkommen i något ofördelaktigt för ens ego…åtminstone är det vad man tror.
Den som talar sanning är den som står för sin uppfattning utan avsikt att dölja eller försköna, orädd för vilka konsekvenserna blir och oavsett om den uppfattningen överensstämmer med andra eller inte.

Det finns många olika sorters lögner också – den vita lögnen, nödlögnen osv.
Den värsta och mest katastrofala lögnen är ändå självbedrägeriet med förnekelse och förträngning som bästa verktyg.
Självbedrägeriet är ju dessutom en lögn mot sig själv som man vet om men inte vill kännas vid.

Jag tror t ex är ganska vanligt med självbedrägeri för många som hamnat i ett riskbruk vad gäller mat, nikotin, alkohol etc.
Jag tror att många av dessa vet om sitt problem men förtränger det för att det är för jobbigt att ta hand om.

Såna människor kan nog också ha problem med vad andra tycker och behöver ständigt jobba med sin självbild, åtminstone utåt sett.
I självbedrägeriets fotspår så kommer snabbt diverse försvarsmekanismer aktiveras.
For roten till självbedrägeriet blir något att försvara eftersom det finns en vinst att hämta med det.
Det jobbiga blir all den tid, energi och fokus som måste läggas på att upprätthålla skenet utåt för att inte riskera förlora det man vinner på att ljuga för sig själv.

Enklast på lång sikt blir alltså att börja vara sann mot sig själv för att kunna vara sann mot andra och slippa trassla in sig i livet.
Visst kostar det även på att vara sann mot sig själv om man burit på en lögn många år, men vinsten blir ett liv i harmoni och balans där ens energi kan läggas på att njuta av livet på det sätt det var avsett.

Titta bara på barnen hur de betraktar livet innan de börjar präglas av sina livserfarenheter 

Sista morgonen

Universum har humor

Att leva i nuet är inte självklart

Det finns dem som slänger sig slarvigt med uttrycket ”jag lever i nuet”.

Men vad många glömmer bort är att det faktiskt i princip är omöjligt att leva i nuet om man inte gjort upp med sitt förgångna först.
Det är så lätt att bara säga att man lever i nuet och sen låtsas som att det som präglat ens liv inte påverkar en i nuet.

De finns också dem så låter sig lockas till förnekelse av verkligheten bara för att det gör för ont att se den i vitögat.
De får leva sitt liv med ångest, rädslor och skeva tolkningar av sig själv och omvärlden.

Att bara gå vidare och sopa allt under mattan allt eftersom är nämligen inte att leva i nuet, det är snarare att blunda för verkligheten för att den är för jobbig att hantera.
Att inte ångra något (utåt sett) är återigen att sopa saker under mattan, vilket till slut bildar en hög av skit man inte vill se men ändå vet finns där…som dessutom bara växer och växer.
Resultatet blir inte så sällan att saker man förnekar lagras i det omedvetna och tränger sig på när nuet blir lite kämpigt.
Vanligt är nog också att många människor kompenserar detta med alkohol, i syfte att döva sig för att lyckas hålla skenet uppe både inför sig själv och andra.

Jag tror att för de flesta så behöver man närma sig samma principer som AA genomgår med sina medlemmar i det så kallade ”12-stegsprogrammet”.
I praktiken går det ut på följande:

• erkänna att man har ett allvarligt problem, ett problem som personen med egen vilja inte kan kontrollera
• erkänna att ”en högre makt” kan hjälpa en att lösa problemen
• leta efter och erkänna egna fel och brister
• be den högre makten om hjälp med att bli av med dessa fel
• bekänna och rätta till fel man begått emot andra
• hjälpa sig själv genom att hjälpa andra med samma problem

(Notera att det är upp till den enskilda deltagaren att själv definiera begreppen ”högre makt” och Gud.)

Klarar man av att acceptera och förlåta sig själv till 100% samt ta ansvar för var man är i livet och vart man vill vara så börjar man leva i nuet.
Det kräver dock att man är absolut ärlig mot sig själv och inte lägger upp en falsk självbild, vilket är lättast.

Den smärta som uppstår genom att ta itu med sig själv och sitt förgångna kommer förvisso vara enorm, men förlösande.
Att ifrågasätta sig själv är inget negativt, utan ska vara både nyfiket och lärande, d v s något både positivt och inspirerande.
Att inse och omfamna sina svagheter är att vara stark och inte tvärtom.

Med den inställningen behöver man aldrig  heller ångra något, utan istället acceptera att det har hänt, lära sig för framtiden och ta itu med de konsekvenser som uppstår – DIREKT.

Alltså, för att kunna leva i nuet måste ens förgångna ha en plats och kännas accepterat och avslutat, inte förträngt och oavslutat.

Fler sidor av myntet

Att anpassa sig själv efter andras smak och tyckande är att ge upp en viktig del av sin självkänsla.

Det är bara genom att ständigt ifrågasätta sina åsikter och stå för det man faktiskt innerst inne tror på som man förblir sann mot sig själv och gör de rätta valen i sitt liv.
Bara då kan man också med sanning hävda att man är fri i sina tankar.

Bra att komma ihåg i jakten på vetskap är att det man inte förstår inte nödvändigtvis måste vara något fel på.

Allt annat blir bara summan av hur mycket man låter sig ledas genom yttre påverkan från sin omgivning, och de åsikter man tror vara ens egna egentligen är någon annans.

Det är inte värst hotfullt och skrämmande att aldrig bryta vanor och tankebanor, men av detta kommer heller inget nytt eller utvecklande.
Man blir helt enkelt kvar på samma plats i livet med samma vardag och samma problem…men det är å andra sidan relativt tryggt och bekvämt att känna igen sig i det som aldrig förändras.

Ljusspel Rådhuset Östersund 2010

Ljusspel Rådhuset Östersund 2008

Kärlek är inte allt

Kärlek är inte allt här i livet, men det är i alla fall bättre än allt som kommer på andraplats.