Livet – Det Enda Jag Får

Fortiter in re, suaviter in modo

Individ i relationen


Det finns vissa ”mätpunkter” som behöver nås för att uppleva att man till fullo lever sitt liv enligt de kärnvärden man håller som viktiga för ett bra liv tillsammans.
Om det ständigt handlar om att leva efter mest den enes villkor i någon sorts självförnekelse så når man oundvikligen vägens ände förr eller senare.

Det är det ledarskapet jag nu tillämpar, Självledarskapet.
I det ligger tyngdpunkten att ta hand om den delen av livet jag faktiskt klarar av att ta hand om, d v s mig själv, innan jag förlorar mig själv helt.
Vissa vill kalla det osund egoism medan jag vill kalla det självbevarelsedrift med ett sunt och realistiskt ansvarstagande.

Mina känslor, behov och drömmar etc är ju faktiskt bara mina.
Vissa lever med missförståndet att man behöver ge upp detta i ett parförhållande, men inget kan vara mer fel.
Lika fel som att jag kan gå på toaletten åt någon annan.
En enkel fråga att ställa sig är ”Lever jag enligt mina egna mål i livet eller efter någon annans?”.
Är svaret det senare så är man bara den insikten ifrån en revision av förhållandet och ett troligt uppbrott.

/Tack Karina för den inspirationen

About these ads

14 november 2009 - Skrivet av | Livsåskådning, Personligt

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: